10. Sommarens Hemligheter



Har nu läst ut sommarens första bok, ända in i juli månad kommen. The Informers, eller Angivarna på svenska,. Skriven av ingen mindre än Bret Ellis Easton, mannen bakom American Psycho. Angivarna kom ut 1994, alltså två år efter American Psycho. Det märks mer eller mindre varthän det barkade då även denna bok till viss del är fylld med egentligen meningslöst våld, i dom finare salarna.


Angivarna
utspelar sig under det tidiga åttiotalet i det dekadenta livet i Los Angeles. Man får följa ungdomar, affärsmän, mediefolk och yuppies. Alla med de gemensamma nämnarna; solbränd, fräsch hy, vackert hårsvall, märkeskläder, pengar på kontot och den sortens bekymmerslösa bekymmer som även du och jag vill drabbas av. Så finns ju drogerna med i periferin. Såklart. 


Boken i sig är ganska intetsägande. Temat för det jag skriver är hur de missbrukar denna frihet. Friheten Bret Easton Ellis syftar på är den frihet som följer med pengar, friheten att göra vad man vill. Hur Bret själv spenderar sina inte allt för sinande likvida tillgångar vet jag inte. Annars får man följa bokens många karaktärer på deras framfart på den soliga amerikanska västkusten. Det händer inte så mycket. Det sups och knarkas, skvallras och körs dyra bilar. Det solas och det festas. Och så fortlöper det.

 
Efter att ha genomlidit ett enformigt kapitel av envägs brevskrivande är man sugen på att lägga ifrån sig boken, men läs ett kapitel till och du är framme vid bokens bästa. Kapitel 10. Sommarens Hemligheter. Där får man följa unga Jamie på hans framfart i Porschen under soliga LA-dagar. Han knaprar Darvocet (beroendeframkallande medel som ändrar kroppens sätt att känna smärta) och hotar sin läkare och dennes dotter till livet om han inte förlänger receptet. Episoden slutar med att doktor Nova gråtande tillkännager sina favoritflingor. Jamie super, knarkar och raggar småtjejer. 
 
>>Ge mig inga sugmärken bara>>, och sen skriker jag och kastar mig över henne och sliter strupen ur henne och sen knullar jag henne och lattjar med hennes blod och därefter är allting i stort sett okej.  


Vampyrer var det. Men annars är väl Jamie som alla andra unga, rika på västkusten.


Jag klär mig: jeans, mockasiner, inga strumpor, vit T-tröja från Maxwells, Armaniväst. 


På det stora hela är boken ganska rörig. Man har svårt att veta vilken av bokens många personer man följer och lite här och där inflikas ganska oväntat ordet vampyr. Vad det har med Los Angeles att göra vet jag inte. Att det verkar ha en hel del med Jamie att göra förstår man efter några sidors läsning. Inte helt oväntat slutar boken väldigt oväntat. Så oförutsägbart att man väntat sig det.


Kommentarer
Postat av: Bastard with no manners

Intressant.. Får jag lov att rekomendera American Psycho när vi ändå håller på. Men läs den på orginalspråk, annars missar man hela grejen.

2006-07-10 @ 19:16:56

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback