Volume 01
Animal Farm
Sommarens andra bok blev Animal farm, skriven av George Orwell, utgiven första gången 1945. En politisk fabel som handlar om Manor Farm, en farm som i likhet med alla andra farmer styrs av människohand. Tills en dag...
Efter djurens revolution styr djuren nu sin egen farm, under namnet Animal Farm. Men idyllen följs av maktbegär, korruption och lögner. Ungefär som dagens politik alltså. Comrade Napoleon, grisen som med järnhand tillslut styr vad som skulle bli en friborg för lyckliga djur påminner om den värsta av diktatorer. Han smutskastar, ljuger och utser sig själv till enda kandidat i farmens presidentval.
Djuren instiftar sju budrord, 7 commandments, som alla går ut på att man ska ta avstånd från allt vad mönniskorna betytt och står för. Dessa budord ändrar Napolen under sin regenttid och till slut är det bara utseende som skiljer grisar och människor åt. Om ens det.
Bokens sista mening sammanfattar boken:
The creatures outside looked from pig to man, and from man to pig, and from pig to man again; but already it was impossible to say which was which.
Konstnärinnan Rebecca Kitschin ger sin bildliga tolkning av boken:
http://illustration-kitchin.co.uk/animal_farm_scetchbook.htm
Things in motion...
Midsomer Murders
Idag började sommaren på riktigt. Idag började Morden i Midsomer. Englands största lilla samhälle fortsätter leverera svårlösta fall till poliskommisarie Tom Barnaby. Och är han inte fantastisk? Inom loppet av två timmar hinner han lösa inte bara ett utan flera mord, närmare bestämt tre stycken i premiäravsnittet.
Morden i Midsomer levererar ju egentligen allt man kan begära. Spänning och intriger, allt förpackat i engelsk småstadsidyll. Något att avnjuta sitt kaffe&kaka till.
Och inte nog med det, seriens säregna musik är gjord på theramin, den moderna synthesizerns förfader. Hur pretto är inte det om man får fråga.
Åtta avsnitt av nio kvar alltså. Tisdagar klockan 21.00 på SVT1. Missa inte.
Barry Lyndon
Vackra, engelska landskap. Fågelkvitter. 1700-talets Europa. Så var det gjort. Jag har sett Barry Lyndon. Med ingen mindre än Stanley Kubrick bakom spakarna.
Efter mycken försnack och mycken lobbyering var förväntningarna höga, och visst infriades dom. Det var tre väl spenderade timmar. Även om hyr-dvdn till mitt stora förtret var repig.
Filmens favorit måste vara den unge Lord Bullingdon som trots sin ringa ålder är bitsk, välartikulerad och som cyniskt fördömer sin moders val av ny make.
- Lord Bullingdon, have you lost your tongue?
Och är det inte fantastisk, att trots den stolta men lika dumdristiga krigsföringsteknik engelsmännen förde under mitten av 1700-talet i krigen ute i Europa finns dom fortfarande kvar i livet där borta på sin ö. Fantastiskt.
Samtidigt i Sverige...
Sommarens Tough Allaince. Det nya Le Sport, Lo-fi-fnk, Similou eller Vapnet eller vad fan du nu vill kalla dom.
My Darling YOU! Som en pastisch på all elektronisk pop som någonsin kommit utanför Göteborgs stadsgräns. Svänger bäst gör i alla fall synthriffet i Mr. Pedro feat. Funky Fredd-mixen av Please don't talk to me I fall in love so easily.
Ladda hem på:
http://www.mydarlingyou.com/
10. Sommarens Hemligheter
Har nu läst ut sommarens första bok, ända in i juli månad kommen. The Informers, eller Angivarna på svenska,. Skriven av ingen mindre än Bret Ellis Easton, mannen bakom American Psycho. Angivarna kom ut 1994, alltså två år efter American Psycho. Det märks mer eller mindre varthän det barkade då även denna bok till viss del är fylld med egentligen meningslöst våld, i dom finare salarna.
Angivarna utspelar sig under det tidiga åttiotalet i det dekadenta livet i Los Angeles. Man får följa ungdomar, affärsmän, mediefolk och yuppies. Alla med de gemensamma nämnarna; solbränd, fräsch hy, vackert hårsvall, märkeskläder, pengar på kontot och den sortens bekymmerslösa bekymmer som även du och jag vill drabbas av. Så finns ju drogerna med i periferin. Såklart.
Boken i sig är ganska intetsägande. Temat för det jag skriver är hur de missbrukar denna frihet. Friheten Bret Easton Ellis syftar på är den frihet som följer med pengar, friheten att göra vad man vill. Hur Bret själv spenderar sina inte allt för sinande likvida tillgångar vet jag inte. Annars får man följa bokens många karaktärer på deras framfart på den soliga amerikanska västkusten. Det händer inte så mycket. Det sups och knarkas, skvallras och körs dyra bilar. Det solas och det festas. Och så fortlöper det.
Efter att ha genomlidit ett enformigt kapitel av envägs brevskrivande är man sugen på att lägga ifrån sig boken, men läs ett kapitel till och du är framme vid bokens bästa. Kapitel 10. Sommarens Hemligheter. Där får man följa unga Jamie på hans framfart i Porschen under soliga LA-dagar. Han knaprar Darvocet (beroendeframkallande medel som ändrar kroppens sätt att känna smärta) och hotar sin läkare och dennes dotter till livet om han inte förlänger receptet. Episoden slutar med att doktor Nova gråtande tillkännager sina favoritflingor. Jamie super, knarkar och raggar småtjejer.
>>Ge mig inga sugmärken bara>>, och sen skriker jag och kastar mig över henne och sliter strupen ur henne och sen knullar jag henne och lattjar med hennes blod och därefter är allting i stort sett okej.
Vampyrer var det. Men annars är väl Jamie som alla andra unga, rika på västkusten.
Jag klär mig: jeans, mockasiner, inga strumpor, vit T-tröja från Maxwells, Armaniväst.
På det stora hela är boken ganska rörig. Man har svårt att veta vilken av bokens många personer man följer och lite här och där inflikas ganska oväntat ordet vampyr. Vad det har med Los Angeles att göra vet jag inte. Att det verkar ha en hel del med Jamie att göra förstår man efter några sidors läsning. Inte helt oväntat slutar boken väldigt oväntat. Så oförutsägbart att man väntat sig det.
Nancy, 92
- Polis, polis, potatimos brukade dom säga. Jag vet inte varför, men det är väl för att poliser gillar potatismos antar jag.
- Bengt har ett bra jobb... han är frisör. Han brukar sova över på soffan ibland. Men han gillar väl sin mamma, gillar din mamma dig? (om Bengt, 60 år och hobbyalkoholist)