"Åh My Gadd"
Alltså. Vad tänkte hon på? Nog för att hängslen kanske var grejen att ha (för någon höst sedan). Och att Cat5 precis har släppt sin debutplatta. Och att det är sommar. Men vad tänkte Annah Björk på när hon tog på sig någon djävla ballongkjol med hängslen till en blekgul t-shirt med tryck som för associationerna till söderns och incestens Amerika. När hon dessutom kompletterar dessa tveksamma klädval med blond lugg kan det inte bli annat än fel. Att hon till råga på allt ätit sig i form till beach -06 tänker jag inte ens nämna…
Och vad tänkte dom på? City Stockholm som anställt denna skräcködla, gåendes på två ben. Till råga på allt som någon form av kultur- och utelivsskribent. Som om detta inte vore nog, är det ju dessutom alldeles uppenbart att hon inte är från hufvudstaden, då hon använder uttryck som knö dig in. Hade man inte kunnat ordna fram en söderpingla till tidningen som ger dig koll på Stockholm.
Och det slutar inte här. Kvinnan hade mage att spana in mig på stan. Intet ont anandes, spatserandes ner för St:Paulsgatan glor hon på mig och det var inte särskilt diskret gjort heller. Naturligtvis väckte detta beteende anstöt. Det är inte utan visst obehag jag nu i efterhand återger historien. Huvaligen, herre min skapare och åh my gadd.
Surfa in på gratistidningen City Stockholms hemsida:
http://www.city.se
eller maila Annah Björk på:
[email protected]
Techno på svenska
Jag har alltid tyckt och trott att elektronisk musik med vokala inslag på svenska är något töntigt och för internt för att bli bra. Men min tes börjar svika mig.
Jag tänker kanske färmst på Bauri och Kalle J, men ägnar även en tanke åt Spånka Nkpg. Med skruvade technobeats har Bauri släppt låten Så vill jag älska med Heta-linjen-tjejen Anneli på samplad sång. Aldrig har jag trott att man kunnat använda ordet kärleksgrotta som synonym till det kvinnliga könsorganet i en låttext och komma undan med det. Och Västerås-killen Kalle J samplar på i bästa Avalanches-andan för att framställa sin elektroniska popmusik, eller Avalanchesdaftpunkhouseelectroindiesamplingspopförhelafamiljen som han själv väljer att kategorisera sin musik. När det kommer till Spånka Nkpg har man nu valt att helt och hållet distribuera sin musik via cyberspace. Det handlar inte om några solidaritetsprinciper utan en låt kostar inte helt blygsamma 0,55 EURO, det vill säga runt 5 kr. Lycka till säger jag. Hursom släpper man nu lagom till sommaren house med skönsjungande Frosche, för första gången hörbar på svenska. Låten Vad jag behöver finns också på engelska då den inte helt oväntat fått namnet What I need.
För att ladda ner Bauri feat. Anneli:
http://www.omgwtf.se/
Kalle J på MySpace:
http://www.myspace.com/kallej
Handla Spånka Nkpg's musik här:
http://www.spanka.se/
Colours
Colours.
It's the new black.
Den Nya Vågen
Nya-vågen-musik har jag alltid sett som något spännande och något kul. Något som är bra och nödvändigt för att föra oss framåt. Men vad händer när man tar nåt gammalt, som en gång var nytt och fortsätter kalla detta gamla nya för nytt?
Detta är vad The Tough Alliance gör med sin nya EP The new waves. Det låter precis som för ett år sen. Men det som var så nyskapande och fick agera soundtrack till sommaren 2005 känns nu inte längre så kul, sommaren nollsex.
All heder åt TTA's spexiga electropop. Men vad nytt?
TTAs hem på nätet:
http://www.thetoughalliance.com/
YOYOYO
- Nästan alla som lyssnar på mig är bloggare eller skriver i tidningar.
Eftersom jag är det förra och gärna skulle sysselsätta mig med det senare hade jag tänkt skriva några rader om den amerikanske nu-rapparen Spank Rock.
Spank Rock, eller Naeem Juwan som han egentligen heter, uppmärksammas i DN av Fredrik Strage i samband med sin Sverige-spelning på gratistidningen Rodeos fest för inbördes beundran.
Naeem bjuder på snuskiga texter över ekletiska beats. Det är experimentiella, elektroniska hiphoprytmer för den farmåtsträvande, i alla fall för den som vill ge en bild av att vara det. Hur som haver svänger det, och hiphop är väl det både det nya och gamla svart?
Eftersom jag är det förra och gärna skulle sysselsätta mig med det senare hade jag tänkt skriva några rader om den amerikanske nu-rapparen Spank Rock.
Spank Rock, eller Naeem Juwan som han egentligen heter, uppmärksammas i DN av Fredrik Strage i samband med sin Sverige-spelning på gratistidningen Rodeos fest för inbördes beundran.
Naeem bjuder på snuskiga texter över ekletiska beats. Det är experimentiella, elektroniska hiphoprytmer för den farmåtsträvande, i alla fall för den som vill ge en bild av att vara det. Hur som haver svänger det, och hiphop är väl det både det nya och gamla svart?
Läs Fredrik Strages reportage om Spank Rock: