POPLIFE!

Har varit och sett det svenska Oscars-bidraget, bästa icke-engelska eller utländksa film eller vad det kan tänkas heta.

En lagom pretentiös film som lämnar en konstig känsla efter att ha stegat ut ur biosalongen. Filmen handlar egentligen om ingenting alls, och hade det inte varit för en händelse, skulle jag inte kunna återge någon.

Filmen handlar om en gäng grabbar (bara grabbar) som är på väg att entra vuxenlivet. En sommar på västkusten. Falkenberg. Så här i efterhand känns filmen lite som en varm och fin, men bortkastad sommardag. Fast på ett bra sätt. Filmens ickehandling känns ganska poetisk. Och ja, vad ska man säga? Flummig?

Jonas Hassen Khemiris bok "Ett öga rött" ska bli film. Boken handlar om tankesultanen och revolutionsblatten Halim som har genomskådat integrationsplanen. Hur dom ska filmatisera den unge Halims drömmar på blattesvenska ska bli spännande att se. Om ett år…

Hursomhelst så för detta oss in på AYO - One Eye Red's gamla hiphophardcore-dänga Bloodclot have to lose. Förortskungen, hårdare än du någonsin hört honom och hårdare än han någonsin kommer att höras, samsas med en rad andra svenska rappare på Sidewalk Headliners. Den enda samlingsskivan med svensk hiphop värd namnet, om det nu säger något.

AYO som man för övrigt numera allt som oftast kan se på tunnelbanan, iklädd religiös mundering.

Kände att jag var tvungen att fylla ut lite tomrum i skivhyllan. En skiva/årtionde blev det:

The Velvet Underground & Nico - Andy Warhol från 1967, en klassiker. Lou Reed sjunger, Andy Warhol producerar.

Prince - Prince från 1979. Kanske inte någon av Prines starkare skivor. Men i konvolutet finns en bild på en naken Prince, ridandes på en vit pegasus. Bara en sån sak.

N.W.A - Straight Outta Compton från 1988. Med bl.a Eazy-E, Ice Cube, Dr. Dreoch Yella brukar väl Niggaz With Attitude räknas som gangsta rappens skapare. Med spår som Straight Outta Compton och Fuck Tha Police är detta en omdebatterad debutskiva. Uppskattades inte så värst mycket av den amerikanska poliskåren, eller det etablerade amerikanska samhället heller för den delen.

Weeping Willows - Broken Promise Land från 1997. Också en debutskiva. Filmmusik som röd tråd och koncept för skivan. Med spår som Blue And Alone (Pistvakts vinjettmusik), Eternal Flames och dystra titelspåret Broken Promise Land.

Banksy har gjort det igen. Den här gången har den kontroversiella gerillakonstnären antastat allas vårat älskade Disneyland. Han har hängt upp en fånge som tagen direkt från Guantanamo Bay. Inte mer än en timme fick den orangea huvförsedda mannen stå kvar. Fascinerande, modigt och politiskt. Som vanligt alltså.

Förresten, är det någon som har ett exemplar av Banksys och DJ Danger Mouses piratkopia av Paris Hiltons skiva kan ni ju höra av er.

OK. Till att börja med: Serge Gainsbourgs dotter. Till det kommer att hon är både skådespelerska och musiker, i just den ordningen. Och på nya skivan 5:55 har Air skrivit låtar, Jarvis Cocker författat texter och Nigel Godrich (som bl.a arbetat med Beck och Radiohead) producerat.

Den som vill höra resultatet  och därmed Charlotte Gainsbourgs nya skiva räcker upp en hand!

Efter veckor på reparation är den äntligen tillbaka, datorn. En bildskärm, fem högtalare och en stor låda till subwoofer som har stått och samlat damm kan äntligen göra lite nytta igen. Och mitt älskade digitala musikbibliotek. Tack.

Idag gör Sommaren sitt slutliga uttåg. Vi avtackar Dig för den gågna säsongen med sista avsnittet av Morden i Midsomer. Farväl detective Barnaby, farväl solen.  

Fem dagar kvar till val. Folkpartiet gör dataintrång. Junilistans Nils Lundgren sålde villan till sig själv, fem gånger. Vad han tjänade på det? Tvåmiljonerkronor.

- Smink och kläder är min rustning, jag använder dem som ett skydd. Jag klär mig som om jag ska ut i krig varje dag, det är som en skottsäker väst. Jag måste känna att jag är osårbar, annars blir jag väldigt upptagen av hur jag ser ut.

Sagt av Marie-Louise Ekman, konstnär tillika gift med Gösta Ekman.