POPLIFE!

Efter några dagar i Shanghai kommer så den första posten. En utav de första bilderna från mellanlandningen i Peking. Mer lär följa. Om det inte varit så satans varmt...

The Bund, nån sorts business-/turistställe i Shanghai. Snart så.

Det är alltså här man ska spendera sex månader, återigen i skolbänken. Fudan Towers, Shanghai.

Dessa fantastiska påhägnadssolglasen hittade jag i upphittat-lådan på jobbet. Synd att det ösregnar ute bara...

Det känns så bra att få fira detta på plats, alltså Folkrepubliken Kinas grundande. Den 1 oktober smäller det, då är det 60 år sedan denna historiska händelse inträffade. Förresten, Facebook är blockat, så är det nån som vill mig nåt på fejjan, säg det nuuu!

Som ung man med någon sorts flyktig ambition här i livet gillade ju jag boken Jack. Den borde vara obligatorisk läsning för alla vilsna pojkar som slutar gymnasiet, lite som obligatorisk värnplikt, fast istället sparar man massor av pengar på att ge alla grabbar en pocket Jack.

Filmen är ju ungefär precis som boken, möjligen att Göran Stangertz i rollen som Jack var lite väl pösig. Kjell Bergqvist däremot, spelar den flummiga Harald som stryps av en rulltrappa. Kjelle som verkade vara bra hunkig på 70-talet.

Jag skulle dra mig för att säga att filmen är bra. Men den lämnar ändå någon sorts tomhet när den slutar. Den lämnar mig också undrande över hur man levde på det glada sjuttiotalet. Hur nådde man varandra utan mobiltelefon? När man åkte på semester (till Gotland), hade man med sig hela resekassan, eller gick man på banken? Och kanske ännu värre, såg mina föräldrar ut såhär? Och varför har Jack på sig samma jeans, jeansskjorta, jeansjacka, ökenkängor och trench hela filmen igenom? På sommaren med jeansskjortan uppknäppt ner till naveln, på hösten med polotröja under...

Och filmens sista replik:
- Du Bert, det är inte höst. Det är vår. Hajar du?

Veckan som gräsänkling började med att jag slängde på mig ryggsäcken för att cykla och handla. Det som köptes var öl, mjöl, mjölk, kött, chips, potatis, frukt och grönt mm. Och så en flaska Rosita förstås. Till middag blev det biff+klyftpotatis och Bullit. Tjock najs.

Capri eller Carpi? Inte så jäkla noga...


Vännäs, älskade Venice.

Läser gårdagens Namn och Nytt i DN. Denna fantastiska sida som alltid leder till underfundiga leenden. Stackars turister som vill åka till Venedig - Venice. Men tack vare en mindre begåvad billjettförsäljare hamnar i norrländska Vännäs. Eller om det romantiska paret, som längtande reser mot Capri, men istället hamnar i industristaden Carpi.