POPLIFE!

Som ung man med någon sorts flyktig ambition här i livet gillade ju jag boken Jack. Den borde vara obligatorisk läsning för alla vilsna pojkar som slutar gymnasiet, lite som obligatorisk värnplikt, fast istället sparar man massor av pengar på att ge alla grabbar en pocket Jack.

Filmen är ju ungefär precis som boken, möjligen att Göran Stangertz i rollen som Jack var lite väl pösig. Kjell Bergqvist däremot, spelar den flummiga Harald som stryps av en rulltrappa. Kjelle som verkade vara bra hunkig på 70-talet.

Jag skulle dra mig för att säga att filmen är bra. Men den lämnar ändå någon sorts tomhet när den slutar. Den lämnar mig också undrande över hur man levde på det glada sjuttiotalet. Hur nådde man varandra utan mobiltelefon? När man åkte på semester (till Gotland), hade man med sig hela resekassan, eller gick man på banken? Och kanske ännu värre, såg mina föräldrar ut såhär? Och varför har Jack på sig samma jeans, jeansskjorta, jeansjacka, ökenkängor och trench hela filmen igenom? På sommaren med jeansskjortan uppknäppt ner till naveln, på hösten med polotröja under...

Och filmens sista replik:
- Du Bert, det är inte höst. Det är vår. Hajar du?